Det gör ont i hela mig när jag tänker på att ni åker imorgon. Jag gråter, gråter krokodiltårar i floder just nu och önskar att ni stannar här hemma. För jag vill inte ha er 100 mil bort i ett annat land. Jag vill har er här, precis HÄR! Intill mig. Jag vill ha er inom räckhåll eller iaf bara någon minut i en bil bort. SÅ vill jag ha er och inte timmar bort, en dataskärm imellan och utan lukt.
Jag saknat er redan och detta kommer sannerligen bli en sjukt konstigt höst. Jag menar, två bitar av mig ska försvinna och inte återvända för ens till jul....DET känns skrämmande och jag vill inte på något vis vara utan er. Jag älskar ju er och behöver ju er, fattar ni inte det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar